Vi sjunger långsamhetens lov och skrittar i kvällssolen. Sveipur passar på att småprata med alla bekanta damer som kantar vägarna. Pia var mycket nöjd över att se honom ute ur hagen.
Vilken variation på öronform inom ett och samma släkte! Om jag inte läst texten hade jag trott att det var Musse Pigg. (förlåt Fredrik - Pia är kanon men hon har faktiskt lustiga öron).
Men du Gitte - visst är det underbart med l å n g s a m m a ridturer!?
Gitte
19 augusti 2009 23:04
Visst är det fridfullt, men Sveipur må gå långsamt framåt men han kan hoppa desto mer sidleds samt upp och ner. Shake it baby liksom :)
GR
20 augusti 2009 11:48
Märkligt! Pia är väl en nordsvensk?! En fiende!
Blossa
20 augusti 2009 15:19
Antagligen därför hon satt på sig MussePigg-öronen! För att lura och vilseleda den stackars godtrogne Sveipur.Runda öron gör att man ser snällare ut. Det kom perceptionsforskningen på redan på 50-talet.
Älskade Nissebus, det allra tuffaste beslutet fattades för några dagar sedan. Vi visste att detta var din sista sommar. 32 år är ett långt liv även för en tuff, stark och tålmodig islandshäst. När kroppen inte orkar och tänderna börjar ta slut. Då må...
Stallet är fortfarande vår trygga vrå och naturen börjar bli grön och skön. Nisse vinner fortfarande race - iallafall mot tvåbenta. 32 år och fortfarande spänst i ben och solsken i blick. Även med regntäcke på. ...